Bakpartiet är ett svart får (eller ett vitt lamm) på politikens arena. Tanken är att få in mera eftertanke och filosofi i politiken. Mera betyder inte nödvändigen mycket; en i orörlig meditation försänkt regering är inte vårt mål (fast det vore trevligt att testa idén någon gång). Balans -- mellan eftertanke och handling, tänkare och aktörer -- är det viktiga. Idag nedvärderas reflektionen på den ofta tanklösa handlingens bekostnad. "Jag handlar, alltså finns jag" är tidens slogan.
Tänk om man resonerade så när man byggde ett hus, eller en dator!
"Nä, vi ska inte ha för mycket planering och eftertanke och ritningar, vi kör så det ryker, det blir nog bra det hela bara vi är energiska!"
I ett samhällsbygge, något som borde vara viktigare än ett datorbygge, är det inte så himla noga med kartor, färdriktning och lyhörd reflektion. Det viktiga är
Bakpartiet ställer upp i riksdagsvalet -98. (Man tager en blank valsedel och skriver "Bakpartiet". Lätt som en plätt.) Tredje söndagen i september blir det Valbak. Det är inte för inte som Bakpartiet kallas det GODA partiet...
Usch! Jag behövde detta för att inse hur mycket jag uppskattar traditionell politik...