Som nybliven politiker (grundare av Bakpartiet) har jag förstått att jag måste ha ett bra slagord, en kort kärnfull sentens som verkligen slår an.
Jag har bestämt mig för "Bredband åt folket". Behovet av bredband växer för varje dag i Sverige, detta land så fullt av avstånd och mellanrum.
Dels fysiska avstånd; jag är född i stad A, bor i stad B, arbetar i stad C, samt har de flesta av mina vänner i stad D. Modellen ABCD är normalitet i dagens Sverige. Dessa fysiska avstånd, ska vi komma ihåg, är grunden till vår enorma broindustri (bilar, flyg och tåg, lokaltrafik, telefonindustri, m.m.). Broar är big business. Och BIG MONEY!
Föreställ er att ABCD skulle bytas ut mot AAAA. Broindustrin skulle kollapsa direkt. Avståndet mellan människor skulle krympa. Det meningslösa, miljöförstörande pendlandet skulle upphöra. Ingen skulle
ligga tre månader död och bortglömd i sin lägenhet. Ordet distansarbete skulle avskaffas; att arbeta hemma eller nära hemmet ska förstås kallas närarbete. Det är att pendla en timme till jobbet varje dag som är distansarbete.
Vad gäller de psykiska avstånden i Sverige verkar de vara del av psyket. Långt före generation X 2000 bredde väldiga avstånd och öknar ut sig i den svenska själen. Begreppet cocooning, som för några år sedan
presenterades som sista skriket från USA, var i grund och botten en
svensk uppfinning. Det stammade säkert från utvandrarna.
Vad har nu detta med bredband att göra? Låt oss först klargöra vad bredband betyder. Det har naturligtvis med informationsmängd att göra. Jag behöver t.ex. diskutera en sak med min granne. Jag kan då antingen ringa (eller e-maila) honom -- vilket är smalband -- eller knacka på och avhandla mitt ärende ansikte mot ansikte. Det senare är bredband, eftersom informationen blir större, snabbare och rikare.
Med e-mail kan jag inte höra hans tonfall, vilket jag kan i telefon (mycket högre bandbredd). Men i telefon kan jag inte se att han trots att han låter vänlig har ett påklistrat flin i ansiktet. Flinet är viktig information som får mig att omformulera frågan.
Ju bredare information, desto rikare tillvaro. Det är förvisso inte alltid man vill ha den breda varianten, men om vi talar om informationsrikedom är det inte mycket som kan konkurrera med ett möte ansikte mot ansikte.
Det är paradoxalt att ju mer vi närmar oss informationssamhället, desto smalare, fattigare och futtigare blir informationen. IT är smalband.
Vi väljer oftast smalband för att det är snabbare, men det är inte nödvändigtvis ett rationellt val. Jag kunde t.ex. ha sänt e-mail till min granne (så IT-frälst att han bränt upp sitt brevpapper!). Han öppnar mitt mail på kvällen, besvarar det på morgonen. Men han missförstår min fråga, så jag måste skriva igen och förtydliga mig.
Återigen går ett dygn, och nu är det jag som inte förstår hans svar. Och så vidare. Det kan ta fyra dagar innan frågan om gräsmattan reds ut. Detta är inte bara smalband utan också långsamband.
Om jag å andra sidan hade tittat ut genom fönstret och knackat på när jag såg att det lyste i hans lägenhet hade saken varit avklarad på tre minuter. Dessutom hade vi tagit en öl och haft lite, eller mycket, trevligt. (Så gjorde vi förr, innan datorerna kom.) Vi hade rentav kommit in på de eviga frågorna: livet, dödet, och kärleken.
Detta är mer än bredband, det är djupband.