På hemsidan för Socialdemokraternas kongress "Tillväxt för välfärd" hittar vi texten till Internationalen.

Vad handlar Internationalen om? Egentligen? Melodin kan vi sen länge (vi har väl stått på Östermalmstorgs tunnelbanestation), men texten har vi aldrig skärskådat. Förrän nu.

"Upp, trälar uti alla stater,
Som hungern bojor lagt uppå!
Det dånar uti rättens krater,
Snart skall utbrottets timma slå."

Ursäkta, "hungerns bojor"? Moderna människor är snarare nertyngda av övermättnadens ok. Fetma (somatisk, psykologisk, social) är för Västerlandet en mycket större fara än hunger. Såvida vi inte talar om den hunger som innebär att gapa efter mycket. Den njuter vi sannerligen av.
   Vad gäller "rättens krater" torde det vara en felskrivning. Det är snarare "rätternas krater", dvs. magen, som åsyftas. Utbrottet är rännskiten som kommer sig av alltför mycket chips, öl och kongressbufé.

"Störtas skall det gamla snart i gruset.
Slav stig upp för att slå dig fri!
Från mörkret stiga vi mot ljuset,
från intet allt vi vilja bli."

Byt sista ordet mot "ha". Från intet allt vi vilja ha. Vi må kanske inte vara Nietzscheaner med himlastormande drömmar, men vi är åtminstone hejare på att shoppa. För hundra år sedan var vi bland de fattigaste på jorden, nu vill vi ha senaste digitalkameran, hemmabioanläggningen, mobiltelefon med inbyggd hårtork, hamburgare med "extra allt", allt med "extra allt". Det gamla störtas ner, vi går mot ljuset.

"Refr: Upp till kamp emot kvalen!
Sista striden det är,
ty Internationalen
åt alla lycka bär."

Här hänger jag inte med. Vilken slags bär åsyftas? Vi har personligen aldrig hört talas om "lyckabär". Och varför åt Internationalen upp allt? Den borde ha delat med sig.

"Arbetare i stad, på landet,
en gång skall jorden bliva vår.
När fast vi knyta brodersbandet,
då lättingen ej råda får."

"Lätting" är ett ord man aldrig hör numera. Är det för att dess innebörd blivit så vardaglig och självklar att det inte finns någon anledning att bruka ordet längre? Kanske är alla lättingar numera och då pekar man inte finger i glashus. (Förväxla inte "lättingkultur" med "tryggt samhälle". Det lär finnas en skillnad.)
   Kommat i slutet på första raden är omtvistat. Vi tror att den ska tas bort, och i så fall framträder en annan mening, nämligen att stadsbon bör flytta ut på landet och köpa sig lite mark. En gång skall den röda stugan med utedass bliva vår.

"Många rovdjur på vårt blod sig mätta,
men när vi nu till vårt försvar,
en dag en gräns för dessa sätta,
skall solen stråla lika klar."

När man flyttar ut på landet blir man anfallen av både mygg och knott som suger blod. Det gäller för stadsbon att skaffa sig ett effektivt skydd, kanske någon slags spray. Parasiter får inte skämmas bort, då skymmer de sikten.

"Refr: Upp till kamp etc."

När man kommit så här långt är saken klar; sången handlar om myggeländet. Frågan är bara varför tusentals storstadsbor, långt från gödselhögarna, sjunger den varje år i stora demonstrationståg? Lyssnar de inte på orden de sjunger? Hallå!

TILLBAKA