"Sverige kunde kanske vara en demokrati,
om inte svenskarna vore så stora fatalister."
Sällan har jag träffat så många smygfatalister som i Sverige.
"Sverige två i världen!" Så löd en tidningsrubrik för någon månad sedan. Man (= politiker, massmedia, näringsliv) försitter inga tillfälle att tala om för medborgarna att de lever i ett Framtidsland. Det tjatas så mycket om Sveriges ledande position i framtiden att man börjar misstänka att det rör sig om en kompensationsmekanism. "Ju mindre man har det, desto mer pratar man om det."
Hur vore det att i stället vara ett Nutidsland? Alla gånger att föredra. Ett land där folk umgås, kommunicerar (snarare ansikte mot ansikte än medelst sladdar och kablar), tar sig tid att fika och prata om livets bekymmer, glädjeämnen, problem och utmaningar. Ett land där brödband är viktigare än bredband, ett skönt liv viktigare än att bli ett "ledande IT-land", där tankens djup ingår i förening med magens glädje över mat (gärna slow). Tänk om Sverige vore ett land med stora nutidsresurser, där folk har plats och tid att bottna, känna efter, flanera, promenera, rusa (om de vill), välja sitt eget tempo.
Man kan ju alltid drömma.
Personligen tror jag inte alls på snacket om framtidsland. Att ha en bra framtid handlar till stor del om att kunna välja -- dels detaljerna för sitt eget liv, men också färdriktningen för det land man bor i. Detta senare hör ihop med tilltro till politiker och demokratiska processer.
Med andra ord: Tror ni att ni kan påverka Sveriges färd in i framtiden?
Framtiden tycks ju vara utstakad för länge sen. Den är förpackad och klar, den är redan... HÄR. Ställ dig i ledet, slöfock, annars missar du framtidståget! Just det, den pampiga fras som vi (perverst nog) lärt oss att glädjas över -- Framtiden är här! -- betyder i klartext att framtiden är något avslutat!
Sådana fenomen som Framtidsfabriken (levererar IT) och skolan Futurekids indikerar tydligt vad man försöker ituta oss, nämligen att framtid är lika med datorer, IT och teknologi. Futurekids borde heta Computerkids, men det vore kanske övertydligt. Alla vet väl att datorn är framtiden??
Men stopp och belägg, hur kan en tidsposition vara lika med en maskin? Något måtta får det väl ändå vara på flummet!
När folk ser framtiden som något redan bestämt och färdigförpackat blir de passiva. De har föga (om alls någonting) att säga till om vad gäller kollektiv färdriktning. I så fall är det meningslöst att engagera sig politiskt, det spelar ändå ingen roll hur man röstar...
Att se framtiden som redan bestämd, och sin roll i den som marginell, är att vara fatalist. Fri vilja gäller främst val av mjölk, tvättmedel och annat i den storleksordningen. Där står vi i dag. Pratar vitt om brett om vårt sköna "framtidsland" samtidigt vi innerst inne misströstar om möjligheten att förändra färdriktningen. Inte undra på att folk blir melankoliska i det här landet.
Jag föreslår att vi från och med nu betraktar fraser som "Framtiden är här", "Mobilt internet är framtiden", m.m. som den manipulativa propagande de är. Ge inte efter för den bekväma fatalismens frestelser. Man KAN förändra, rentav förbättra, resans färdriktning. Men den som inte ens orkar tro kommer förstås inte att orka handla.
Ett litet motmantra mot vår fatalism: Nuet är här, framtiden kommer i morgon, och i morgon, och i morgon, och i morgon... (Dvs. aldrig.)
