Skön musik. Det var med dessa ord min bok Offensiv nostalgi (utgiven 1993) öppnades och stängdes. Redan då anade jag att mitt jobb var att försköna musica humana, livsmusiken.
   Sommaren 1996 startade jag filosofiskolan VVV -- Våga vara vis. Detta var ett försök att med hjälp av den sokratiska metoden gå till botten med några viktiga frågor. En sådan frågor var: Hur kan man leva mera musikaliskt?
   Jag har länge försökt överflytta musikaliska begrepp och kvalitéer till livet utanför konsertsalen. Musikalitet bortom toner och rytmer i traditionell mening är inte helt okänd. Den går under olika namn, takt och god ton, t.ex.

MUSIK ansågs fordom bestå av tre plan eller våningar.

• MUSICA MUNDANA Världens, universums och sfärernas musik. Den högsta musiken.
• MUSICA HUMANA Människornas musik, en musik som "klingar" överallt omkring och i oss, om vi bara ville lyssna på den.
• MUSICA INSTRUMENTALIS Instrumentalmusik, inklusive sång. Alltså det vi i dag vanligen kallar musik.

• INSTRUMENTALIS Med öronen.
• HUMANA Med alla sinnen, inklusiva det "sjätte sinnet", intuition.
• MUNDANA ? (översinnligt)

"Vad är målet med Musica humana?"

Det generella målet är att

• bli mera harmonisk och lyhörd
• använda sin tid bättre
• producera färre "klavertramp", sociala och existensiella missljud
• bli en aktör, en musiker, snarare än ett instrument
• kunna orientera sig bättre i det moderna livets brusande symfoni

"Hur går ett seminarium till?"

Jag använder mig av den sokratiska metod som jag också tillämpar i VVV (Våga vara vis). Det är en interaktiv form där deltagarna gör huvudjobbet medan jag står för fotarbetet. Jag är guide, men det är Era ansträngningar som till syvende och sist avgör vad Ni får ut av det hela.

"Jaha... men hur är det upplagt mer konkret?"

NÄR - VAD - HUR Så kan man sammanfatta uppläggningen av Musica humana. (OBS. inte "VAR", eftersom livsmusiken klingar överallt.)

VAD?

handlar om tonerna vi ger ifrån oss, vår "repertoar", vår tonpalett. "Han har många strängarna på sin lyra" betyder, "Han är något av en musiker". Detta uttryck avslöjar att vi är känsligare för Musica humana än vi tror.

NÄR?

avser förstås tidsaspekten i vår musik. Att möblera tidsrummet. Frågor som "Hur fort?" och "Hur länge?" hör hemma här, precis som distinktionen punktlighet-timing. (Inte minst viktigt i det extremt punktliga landet Sverige.)

HUR?

handlar om helhet och balans. Detta innefattar harmonibegreppet, rörelsen mellan polerna frihet-disciplin, glänsa-tjäna, följa-föra. Att komponera sitt liv.

"Vilka slags frågor behandlas på ett Musica humana-seminarium? Och varför heter det seminarium?"

Seminarium betyder plantskola, en utmärkt beteckning för aktiviteter som avser att så musikaliska frön i en mylla av missljud.

Några av frågorna vi tar upp är:

• Hur kan jag använda min tid bättre?
• Vad är det riktiga tempot i livets olika situationer?
• Trivs jag med mina roller, är jag nöjd med min sociala repertoar? Om inte, vilka justeringar vill jag göra?
• Hur kan jag producera klarare toner i livet? När är det rätt att producera dissonanser?
• När ska jag komponera, improvisera, respektive ackompanjera?
• Vad betyder det att stämma sig själv?
• Vad betyder det att vara en harmonisk människa?

Den senare frågorna klarar man inte av på en weekend. I musikalitetens namn bör man kanske ta sig en funderare över vår "instant"-kultur där ingenting får ta tid. Insikt tar tid, men det är ingen idé att göra processen längre än nödvändigt.

"Vem har nytta av att gå på Musica humana-seminarium?"

• Instrumentalmusiker och sångare som vill gå vidare och utforska musikens högre våningar
• Ungdomar som letar efter en kompass och känner dragning till musikens sfär
• Människor som vill bättre förena och harmoniera sina olika livsroller
• Politiker, företagsledare och andra makthavare som anger ton och bestämmer riktning i samhället
• Aspirerande filosofer (finns det sådana?)
• Alla som känner att tonerna i deras liv inte är så klara och rena som de skulle vilja

Vi lever i en voyeuristisk tidsålder.

Musikerns till synes banala insikter är en bristvara utanför konsertsituationen. Vi skulle kunna lära mycket av honom. Till exempel:

• att snabbare inte är bättre -- halvminutsvalsen är inte dubbelt så bra som minutvalsen.
• att tillväxt inte automatiskt betyder utveckling -- Stockholmssymfonikerna är inte *bättre* om de växer i antal tills de fyller Konserthusets alla stolar, det betyder bara att publiken inte får plats.
• att effektivitet är en bra tjänare men usel herre. Jag vill förstås öva snabbt och effektivt men målet är att spela bra på konsert. Recensenten kommer inte att skriva "Horatius spelar som en kratta men har en underbart effektiv övningsteknik". Han kommer att skriva:"Horatius spelar som en kratta."

Med Musica humana menar jag möjligen inte detsamma som Boethius* gjorde. Han talade bl.a. om relationerna (intervallen) mellan kropp och själ. Själv hävdar jag att människans musik innefattar sådana till synes banala aspekter som ovanor, klädsel, t.o.m. frisyr. Men går man tillräckligt djupt in i ämnet kommer man förr eller senare till kroppens och själens toner.

* Ej Maria-Pia utan Anicius Manlius Severinus Boethius, romersk filosof och musikteoretiker som levde på 500-talet. Uppdelning i de tre våningarna kommer från honom, om den inte är ännu äldre.

Min metod är att börja med det kända och handfasta (musik och musikalitet som vi känner dem) för att senare närma sig det mer abstrakta.
   Jag vänder mig till människor med olika motivationsgrad. Vissa vill "bara" lära sig att hantera sin tid bättre, andra vill tränga in i livsmusiken så djupt det går. Därför håller jag seminarier på olika nivår. Dessutom vill jag snarast utbilda lärare, som kan föra dessa insikter och denna sensitivitet vidare, skapa ringar på vattnet.