Jag har provat olika metoder för att filosofera och sprida filosofi: teatraliska aktioner, föredrag, artiklar, stå upp-filosofi, rockslagsmärken, etc.
   Kontakten med de nyfikna och läraktiga blir dock oftast för kort. Det jag kan lära ut stannar inom mig. Även efter två timmars föredrag är publiken snarare idébombarderad än upplyst. Insikter, även relativt simpla insikter, tar tid att förmedla och kräver ett givande och tagande som inte är möjligt under ett föredrag.
   Därför har jag bestämt mig för att öppna skola.
   Jag har till en början hållit filosofiska verkstäder i Vadstena. Följande ämnen, teman, har undersökts:

• Våga vara vis
• Gör informationssamhället oss dummare?
• Tid som bristvara
• Kan man leva utan maskiner?
• Att leva musikaliskt
• Vad har sanning för roll i våra liv?
• Den gyllene medelvägen
• Den obekväma utvärderingen [intressant nog kom det inget folk till denna kväll]

Det är den, i brist på bättre namn, "Sokratiska metoden" jag använder. Inte en definitiv, statisk uppdelning mellan lärare och elev, utan snarare en dialog där bägge parter (förhoppningsvis) lär sig något om det avhandlade ämnet. Jag är barnmorska, ungefär.
   "Det låter precis som chat", säger någon. Inte precis. Chat, eller ett vanligt samtal för den delen, kan börja var som helst och sluta var som helst (kanske vid utgångspunkten). Och varför skulle den inte kunna det? I sådana samtal finns inga krav på att "uträtta" något, att strikt tala komma någon vart.
   I min skola försöker jag ha ett riktat samtal. Det gäller att göra en filosofisk vandring, att utforska en oupptrampad tankeväg, men målsättningen är att hålla sig till ämnet.
   "Men är det inte resan snarare än målet som är det viktiga?" Kanske, kanske inte. Denna fras är ofta en ursäkt för att inte komma någon vart, en ursäkt för att köra i diket.
   "Och syftet med din skola?"
   Ja, inte är det att på ett småtrevligt sätt "få tiden att gå"! Vi har ju redan så trevligt och vi dödar redan så mycket tid. Syftet är naturligtvis insikt -- att använda tiden istället för att likvidera den. Tiden ÄR en bristvara.

Är jag själv vis?

Ja. Och det är Ni också. Ni är, precis som jag, havande med Er egen visdom. Men missfallsfrekvensen är hög.
   Jag har ingen bra orsak längre för att INTE vidarebefordra det jag lärt mig medan jag reflekterat över Homo Sapiens' -- Sapere aude! -- och vår tidsandas predikament. Och det i en mindre enkelriktad, mindre efemär form än föredrag och tidningsartiklar. Sådana måste ju enligt rådande normer skyndsamt lämna plats för nästa ämne, nästa nyhet, om det så bara handlar om en popstjärnas tandställning.
   Alltså: Våga Vara Vis.

Osäkert var, osäkert hur. Håll utkik i tidningar och på denna sida. VVV söker sin form, och än så länge har den inte hittat sin publik. Tänk på att man också kan BESTÄLLA en workshop till sin skola, företag, kulturförening, vänkrets.

Ni kan också besöka det franska "Café Philo" (Café Gränden i Lund, Wayne's Coffee i Stockholm) för en stunds Filosofi Light.

VVV-PK (Våga vara vis per korrespondens) är nerlagd. Under de drygt två jag provade denna form lyckades det inte att få igång en enda filosofisk diskussion värd namnet. Det sokratiska samtalet bör nog bedrivas ansikte mot ansikte. (Det kommer en utvärdering av detta så småningom.)

• Jag vill gärna deltaga i VVV, och få information om plats och tid för framtida workshops. (Skriv VVV på ärenderad.)
• filosofi
• container